De där stunderna
Ridning är ju mycket jakten på en känsla. Ibland känns allt halvdant men man kan inte sätta fingret på vad det är. Ibland letar man och finner den efter en stund. Och ibland uppenbarar sig den där känslan av sig själv, bara så där pang på. Ett så kallat moment. Ett sånt hade Shira och jag i tisdags morse. På en äng långt ute på landet, till ljudet av en porlande fors, fullkomligen svävade hon fram. Allt kändes enkelt. Som om jag hade kunnat be om vad som helst och hon hade utfört det. Det är mäktigt. Det är så mycket tryck i Shira och när hon kanaliserar all energi med mig blir det en otroligt häftig känsla. Det är de här stunderna som gör tragglandet alla andra dagar värt att hålla på med.
Shira som åring
Vi har fortsatt rida ut denna vecka. I måndags blev det trav & galopp på regnvåt barrstig. I tisdags trimmade jag lätt på en äng. I onsdags skrittade jag ut och klättrade. Och i dag har jag haft besök av en vän så hon fick låna Shira och så red jag ut Tingla. Det blir ju lite kortare rundor då Tingla är med. I dag red vi över bron. Man blir glad av att sitta på Tingla. En liten gul ullboll med öronen ständigt spetsade som två små strutar framåt. När man tar tyglarna suger hon mjukt på bettet och tar stöd. För ett lätt skänkeltryck börjar hon trava och saktar inte av förrän man ber henne. I galoppen bryr hon sig inte vad den andra hästen gör, hon sköter sitt. Härliga frejdiga Tingla!
Shiras mamma Mirang. Med henne var det INTE lika lätt som med Tingla under hennes
första år som ridhäst men det blev ju bra till slut
I tisdags jobbade jag båda knattarna ca tjugo minuter var. Lite jogging efter vägen och sen arbete på banan. Qharma fick lösgaloppera och Tingla hade jag lätt inspänd och på lina fast jobbade på fyrkantsspåret så jag fick röra mig en del jag med. Jag upplever att hennes galopp blivit mycket rundare av de pass jag gjort med liknande arbete.
Qharma och jag tog även en promenad i skogen på strax över en halvtimme i dag. Qharma var duktig, energisk men lyssnade fint. Eleverna har lov denna vecka vilket gör att mitt schema varit lite mer flexibelt så jag har hunnit med lite mer arbete med knattarna. Nästa vecka är det dock mörkt då jag kommer hem igen de flesta dagar så då blir det mindre av den varan. Jag brukar ta till vara på ljuset om morgonen istället och på Shiras rygg. Nu då det är vintertid vaknar jag ofta runt halv sex av mig själv så jag hinner rida henne på morgonen även om jag börjar 8.30 ifall jag spar mockningen till eftermiddagen. Det är dessutom ett väldigt skönt sätt att börja dagen på.
Lusse har jag hunnit sitta på en gång denna vecka. Det blev ett fint dressyrpass på banan i Gåltjärn. Troligen säsongens sista för till veckan lovas snö och minusgrader. Jag trivs egentligen bättre utomhus men det är tur att det finns ridhus att tillgå när busvädret drar in!
Kram Lusse!
