Dagen när Kronos och jag gick i mål och Tingla ville inte vara sämre
Nitton dagar senare! Veckor som verkligen varit varierande vädermässigt. Den första bjöd på snö i såna mängder att årets första utomhustävling höll på att gå om intet men efter flitigt arbete med banorna kom de i skick. Två veckor senare känns det nästan surrealistiskt att vi nyss red med vinterjacka och tjocka handskar för nu är värmen här med besked och markerna har torkat upp på rekordtid. I skogen ligger lite snö kvar men inte mer än att den går att skritta igenom.
Jag hade ju hoppats på en tidig vår när jag hade en ny häst på gården men det blev tvärtemot den senaste vår vi haft sen vi flyttade hit hösten 2011. Därför njuter jag extra mycket när jag nu äntligen efter månader av ridning efter vägen kommer ut i skogen igen.
Vädret har varierat men planen med hästarna har rullat på. Jag har haft en praktikelev från skolan här två dagar i veckan under de tre senaste veckorna så hon har fått vara med och arbeta med hästarna en hel del. Förutom Martina har även Izabell, Tilda, Amanda och Julia hängt här som vanligt. 
Om vi börjar med Kronos så är det med ett leende jag kan berätta att vi gått i mål. När vi pratade om att jag skulle låna honom sa jag att jag kunde försöka ge honom en prestationsmedalj i guld i dressyr. Han har sen innan brons i dressyr och fälttävlan, silver i bruksridning och working equitation samt guld i hoppning. Och han kan alltså nu addera även ett guld i dressyr. En grymt allsidig häst är han, stark i så många discipliner.
Jag har experimenterat lite hur jag ska göra inför tävling. Han har normalt sett gått fem pass i veckan och jag upplever honom ofta mest på hugget när han gått ett par dagar i rad till skillnad från dan efter vilodag vilket är tvärtemot mina ston men Lusse kan också fungera lite så.
Rider man igenom honom dan före så han är mjuk är det bästa att skritta fram för hand rejält och sen sitta upp och köra en kort intensiv framridning på runt en kvart. Även det är ett liknande upplägg som med Lusse. Han var bäst om man tömkörde dan före och sen red fram max 30 min inklusive framskritt. 
Så inför tävlingen hade han ridits ut lördag, skrittat fram ute och joggats lösgörande på banan en kvart på söndagen. När vi kom upp till Härnösand var jag lugn i magen. Jag hade en bra känsla för han hade varit så fin hemma hela veckan före. Vi hade en hel hejaklack i form av Elin, Adine, Adines dotter, Amanda och Helena. Jag följde planen och skrittade fram ute. Han fick gå ner och titta på tävlingsbanorna bland annat. Sen gick vi in i lilla ridhuset. Man kunde välja mellan att rida fram i lilla eller stora och alla hade valt stora. Stora är jättefint men jag tog chansen att få vara i fred och valde lilla. Det kom in en häst och joggade av, annars blev vi faktiskt ensamma hela framridningen.
En av de saker som är svårast på tävling tycker jag är att rida fram så man ger hästen bra förutsättningar. Jag rider ju nästan alltid ensam och rider man med andra måste man anpassa sig. Kan inte alltid göra det man tänkt just när man vill. Kanske är nån annan häst stollig och det kan påverka när den kommer farande. Så därför var det så skönt att vi var ensamma. Jag kunde stå i lätt sits och galoppera på, klappa och prata med honom.
När jag kom ner till tävlingsbanan var känslan väldigt bra. Han kändes med mig, pigg och glad. Inridningen gick bra. För första gången lyckades vi göra inridningshalten utan att han gick bakåt. Sen rullade det på. Travprogrammet kändes bra men det var i galoppen han blommade ut helt. När jag red upp på sista medellinjen satt jag med ett brett leende. Jag var så nöjd med honom och ritten för jag var säker på att nu hade vi satt 60%. Vi hade inte haft några missar och han hade varit stadig i formen.
Då procenten kom blev jag så lycklig. 65,28% och en andraplacering som vi höll klassen ut. Helt underbart! Vi satte prestationsmedaljen direkt på de tre första ritterna och fick till och med en placering som bonus. Och vi gjorde det på bara åtta veckor och då kunde jag inte ens rida de två första pga ryggskottet. Jag är så stolt över honom. Det går inte att göra en sån här sak om hästen inte är väldigt väl utbildad och trygg i sig själv. Han har ju bytt ut allt under dessa två månader. Ny miljö, ny ryttare, ny sadel, nytt grovfoder (kraftfoder köper jag samma som han får på Sanna). Och han har bara fortsatt att fungera på sitt okomplicerade och vänliga sätt. Han är på många sätt en extraordinär häst. 
Efter tävlingen har vi unnat oss nån extra vilodag och fler uteritter. Jag har satt upp ytterligare ett träningsmål och det är att starta Msv B.1 innan han åker hem om det känns som vi är redo. Lite som en kul grej nu då jag har en häst som byter så säkert. Är vi inte redo stryker vi, känns det rimligt kommer vi starta. Men allt från och med nu känns som en bonus. Att vi gick i mål så snabbt tillsammans.
Dessa 18 dagar har bjudit på en tävling, två träningar för Issa, två pass som börjat ute och avslutats kort hemma på min ridbana, ett pass på ridbanan nere i Gåltjärn och sex uteritter i olika miljöer. Mycket variation med andra ord. Båda träningarna för Issa har gett en jättebra känsla. Hon plockar verkligen fram det bästa ur Kronos och mig.
Lusse har tuffat på i skogen med mamma tio pass, mig ett och Helena två. Bra kontinuitet där med andra ord. Härligt när det rullar på och han är fin att rida nu. 
Bella har gått två dressyrpass. Det ena red jag och det andra började jag och sen fick Martina hoppa upp och rida en träning för mig. Sen har hon jobbat på töm två gånger, den första av mig och den andra med samma upplägg – jag först och Martina sen. Hon har också löshoppats ett pass. Sen har hon gått ute nio pass, tre med mig, ett med Tilda, två med Martina, två med Izabell och en med Amanda. Riktigt fin har hon varit. Martina har fått rida alla mina hästar under praktiken och hennes favorit blev Bella. De passade väldigt bra ihop.
Viva har gått ett pass löshoppning där hon verkligen glänste. Sen har hon gått två pass på banan, jag red hela det ena och det andra delade jag och Martina på. Uteritter har det blivit åtta; tre med mig, tre med Julia, en med Izabell och en med Tilda. Hon har varit lite stökig i kontakten vissa dagar så jag ska försöka få till lite fler trimpass själv framöver. Tror hon behöver lite mer tid med mig.
Irma har faktiskt också fått jobba lite. Jag har suttit upp på henne i stallet, hon har löshoppat ett pass (jätteduktig!) och så har Martina hängt på henne medan jag ledde henne efter att vi värmde upp med longering i alla gångarter.
Tingla har haft tre kanonveckor. Hon fick en check av Jeanette och var som jag känt själv väldigt fräsch så det blev friskvård och den njöt hon av. Utöver det har hon fått ägna sig åt en hel del aktiviteter hon älskar. En dag spände Martina och jag för henne för maratonvagnen och körde en sväng. Länge sen sist och hon var så lycklig. Sen har hon äntligen, för första gången sen december, fått hoppa igen. Amanda var här och tog ett pass med en Tingla som det fullkomligen lös om. Som hon älskar körningen och hoppningen. Men jag har faktiskt varit iväg på två träningar också, en i WE och en i dressyr och även på dessa har hela hästen strålat av lycka av att få vara i centrum och åka iväg och göra saker. 
Jag har sagt det många gånger men jag säger det igen. Hon är inte min bästa vare sig exteriört eller gångartsmässigt. Men jag kommer aldrig få en med samma interiör som henne igen. Issa sa ”jag hade glömt hur fin hon är” och berömde hennes underbara energi. Även på WE-träningen var hon helt i sitt esse. Hon är så intelligent. Förstår övningar direkt och gör dem mer eller mindre på egen hand bara jag visar var hon ska.
Vi har även ridit ut såklart. Sju uteritter med mig, en med Amanda och en med Julia. Hon har fått gå ner och plaska i ån några gånger, till hennes stora glädje. Jag har prioriterat tid på hennes rygg då jag tänkt starta henne lite nu i maj-juni. Vi har faktiskt tävlat i dag. Det blev lite spontant då jag egentligen var anmäld på Kronos men kände att jag ville spara på honom nu då jag nått vårt mål i LA. Vi har så lite tid tillsammans så det gäller att tänka klokt och just nu är fokus att jag ska bli säker i bytena med honom (han är klockren) samt bygga lite mer kondis inför SM/NM där planen precis som för Tingla är att han ska gå dubbla grenar.
Hur som helst, det var underbart hemtamt att vara ute med Tingla. Det är hela åtta år sedan jag debuterade en LC.1 på henne som 4-åring. Om jag famlat mig fram för att hitta det optimala upplägget på Kronos vet jag ganska precis vad som funkar bäst för Tingla. Ungefär en halvtimmes framridning, väck inte tigern utan rid bara mjukt lösgörande jobb och några programdelar så hon inte blir överraskad av dem inne på banan och taggar till för mycket.
Hon var superfin på framridningen och känslan följde med in på banan. Det kändes riktigt enkelt i dag. Formen var stadig, rakriktningen bra (det stod till och med på flera ställen god rakriktning och det är en prestation på en häst som gått med nosen på sned i flera år), hon var pigg men inte het. Vi hade inte en enda miss, till och med ryggningen satt. Hon låg på mellan 6-7 och landade på 65.00% endast en poäng från placering, 3:a av 8 st. 
Jag älskar verkligen denna lilla häst. Min Zlatan-Angry Bird-Pippi Långstrump-Lilla My-mix. Ett pannben av stål, en outsinlig källa av energi och allt det där brukar hon med mig och aldrig mot mig. Man får inte många såna hästar i livet.
I och med denna start bestämde jag mig för att rida dressyren på årets SM på henne ändå. Jag har velat efter den tråkiga känslan i fjol med så ojämna domarsiffror men nu är jag sugen på revansch. Att ha Kronos här har gynnat min ridning. Min sits har blivit bättre och jag rider med mer inverkan och det gynnar naturligtvis även Tingla. Lite på samma sätt som min ridning fick en kick av att ha Ingvar har den fått det av Kronos. Att med tränarhjälp få tänka till på vad jag gör och varför är så nyttigt. Och att ha Kronos här har verkligen gett mig en otrolig motivationskick.
Kronos och Tingla är nog ungefär så olika som två hästar kan vara till personligheten men båda ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Och som Amanda sa, hur bra kommer inte Livar att kunna bli med de här föräldrarna. 
