Bella skadad och tillbaka till grunden
Mina hästar brukar aldrig rymma men för två veckor sen höll jag på att få en smärre hjärtinfarkt när grannen ringde då jag var på jobbet och sa att hästarna var lösa och sprang på hans åker ner mot vägen som det just nu går mycket timmerbilar på (mer om det i inlägget Munkontroll, hoppträning och adrenalinkick utan dess like).
Men nu har det varit lite väl spännande två gånger på kort tid. Måndagar är den dag jag kommer hem tidigast och just nu den enda dagen jag ser hästarna i nån form av dagsljus under arbetsveckan. Så jag vet att alla var i hagen när jag kom hem. Men strax efter kl 17 var det ett himla liv på dem. Jag avvaktade en stund, de brukar busa en del. Men när det inte lugnade sig gick jag ut. Tingla och Viva sprang runt med svansen i vädret, drakblåste och signalerade att nåt var på tok. Irma stod lugnt under en gran och filosoferade. Bella såg jag inte till men både hon och Irma kan gå för sig själva och komma efter ett tag så det var egentligen inte avvikande.
Jag tog in först Tingla och sen Viva. När jag gick ut för att plocka in Irma såg jag Bella som en skugga i rörelsedetektorns lampa. Men hon var på helt fel ställe, nere på betet. Jag ropade på henne men det skulle jag inte ha gjort för då satte hon av i full galopp hemöver och drog rakt genom grinden från betet till vinterhagen som är stängd så här års. Sen stannade hon lugnt uppe vid nästa grind och jag kunde ta in henne utan problem.
Väl inne i stallet visiterade jag henne och blev alldeles kall för hon var märkbart svullen och varm över höger framknä. Dessutom väldigt öm, när jag kände på knäet ryggade hon bakåt för att markera att det var ajaj. Bella är ingen pipig häst så detta ökade på oron ännu mer. Jag kollade hälta och hon var helt ren i vänster varv men lite "rakbent" i höger varv. Julia kom för för vi skulle rida ut Tingla och Viva så vi hjälptes åt att kyla Bellas ben i kallvatten ca 10 min och sen lagade vi hage vilket var ett styvt arbete i -10 grader.
Vid en check visade det sig nämligen att den andra utgången till sommarhagen också hade en trasig nedre grind och diverse glidmärken under den. Så antingen hade hon busat till det och inte hunnit stanna eller så var hon jagad och valde den utvägen och hamnade på betet. När vi var klara med ridningen och pyssel med Irma tog vi ut Bella och kylde benet ytterligare 10 min i kallvatten. Jätteskönt att ha sällskap av Julia en sån här kväll!
Det var lite nervöst att kolla status tisdag morgon. Jag hade målat upp det värsta framför mig. Knäskador är inte så kul och svullnader utan sår känns nästan värre än om man ser vad de beror på. Så i mardrömsscenariot var det ju slut på drömmar och träning och tävling med Bella. Men hon såg faktiskt en aning bättre ut!
För säkerhets skull delade jag på dem så Bella fick gå med Irma och Tingla med Viva. Om Bella gick med Irma i den mindre hagen skulle hon själv kunna bestämma hur mycket hon ville röra sig och inte riskera att hamna i en busrusch med Viva eller bli jagad från maten av Tingla. Jag är glad att jag har möjlighet att dela upp i två hagar uppe vid stallet och att jag också har en liten termobar att sätta ut i den andra hagen vid behov.
Sakta men säkert har det gått åt rätt håll. Torsdag kväll skulle jag säga att hon såg ut helt som vanligt, reagerade inte vid palpation och knäet var svalt igen. De fick gå delade ytterligare en dag men i går, lördag, släppte jag ihop dem igen och det ser fortsatt bra ut. Jag har inte checkat hältstatus men hon rör sig obehindrat i hagen. Hon har ju planerad vila fram till nästa helg så till dess ska hon också bara just gå i hagen. Håll tummarna för att allt ser fortsatt bra ut vid igångsättning! 
Vi fick en del snö i tisdags men innan dess var Irma ute på promenad i stora världen. Hon är så tacksam att arbeta med, energisk, nyfiken och lyhörd. Nu är det rätt halt så träningen av henne får bokstavligen ligga på is, vi nöjer oss med pyssel ett tag. 
Lusse har gått med mamma i skogen fyra pass i veckan. Jag var i Jättendal och red honom i dag och det gick fint. Härlig tur i solen på pigg och glad häst. Som det känns nu får mamma rida så mycket hon vill medan Lusses stallkompis dvs hennes ridsällskap är pigg och fräsch. Patina fyller snart 29 år, en anmärkningsvärd ålder, så man vet ju inte hur länge till detta varar. Jag rastar honom en helgdag i veckan. Behövs mer kör mamma in honom nåt till stan. Funkar det så nöjer vi oss så här. Då kommer han inte vara i tävlingskondition men han har heller inget mer att bevisa. Och jag får mer tid till mina tjejer som har en bra bit kvar till de uppnått allt jag gjort med Lusse. 
Den här veckan har jag haft massor av tid på Tinglas rygg, underbart! Julia red henne i måndags men annars är det bara jag som ridit henne. Vi har ridit ut tillsammans med Tilda och Vivan två gånger, ensama en gång samt att vi var ner på SRK och trimmade dressyr i morse. Det har nog inte hänt sen i våras men nu är obönhörligen inomhussäsongen här.
Vivan kör sista heatet innan vilan. Jag red henne måndag och tisdag och sen red Tilda fredag och lördag. Hon är superpigg och varje pass börjar med att man får "pystrava" under lättridning och bara invänta att den värsta energin sakta pyser ur så det inte bubblar över och sen kan man börja jobba. I fredags hade Tilda och jag en helt underbar snögalopp i pannlampans sken och i lördags red vi upp till Norafors. Troligen sista gången för året för Vivan, det är en del ridning i trafik för att komma dit och det vill jag inte utsätta henne för när det blir snömodd. Men i lördags var det ljuvligt. Mor och dotter på tur!
Hon börjar slimma till sig nu, Vivan. Lite kvar av sommarhullet men snart så! Hon är superfin i pälsen också. Även Irma har en kort, blank och tät vinterpäls. Tingla är ju klippt för andra gången men Bella ser ut som en riktig björn så henne lär jag nog klippa i vinter nu då det blir mer ridhusjobb för hennes del.
Vivan och Tilda
I dag passade jag på att lastträna hela ligan när släpet ändå var framme efter att Tingla och jag varit iväg och tränat. Alla fick stora guldstjärnan! Samtliga tre gick glatt igenom från båda håll och i båda spiltorna och kunde stanna när som och vara lugna. De var faktiskt första gången för Vivan som jag lyckades med det. Att jag kunde få henne att gå steg för steg ut, stanna, ta en morotsbit, ett steg till osv. Det jobbet är jag stolt över och jag hoppas det var ett kvitto på att hennes stress kring transporten minskat.
Bella har ju åkt mycket de sista åren men Irma är ju inte speciellt berest, har endast åka två gånger. Men hon är otroligt cool kring transporten. Allt med Irma är lite så. Man tänker att "nu ska vi träna på detta" också bara gör hon det på femstjärnig nivå direkt. En superhärlig unghäst är hon.
Nyfikna kompisar betraktar Tingla komma hem
