Bäst före datum
Jag har alltid haft en dålig rygg. Redan i tonåren trasslade den en hel del. Saker blir oftast inte bättre med åren och nånstans för 5-6 år sen insåg jag att denna kroppen har passerat bäst före datum och nu måste jag göra nåt för att den ska hålla för allt jag vill göra livet ut.
Efter att jag fick ett så pass rejält ryggskott att jag blev sjukskriven hösten 2018 har jag försökt vara lite snällare med kroppen. Jag har gått regelbundet hos sjukgymnast som underhåller det hela så att det inte barkar för långt åt fel håll. Ofta skiljer det ändå nån centimeter på benlängden varje gång för att jag är så pass sned. Jag har också börjat stretcha mer själv hemma, promenera mer (det är toppen för ryggen) och försökt ha ridhjälp till hästarna så det inte blir orimligt många ridpass i veckan. Ridningen är bra för min kropp men till en viss gräns. Det skulle inte fungera att rida flera stora gångartshästar varje dag t.ex., det skulle bli för mycket slitage.
De hästar jag har nu är snälla mot ryggen. Mjuka att sitta på, inte alltför breda. Så jag hoppas att detta koncept ska förlänga min ryttartid maximalt. Jag vill gärna som mamma kunna fortsätta rida även som 70+.
Sen har jag genom åren haft en hel del migrän men den har peppar peppar nästan försvunnit sen jag skaffade glasögon. Jag har tydligen fått ett brytningsfel som orsakat detta. Skönt att ha funnit en lösning för huvudvärk är gräsligt men migrän är olidligt. 
Det har varit sportlov. Jag jobbade onsdag och torsdag men var ledig resten av veckan och vi har haft ljuvligt väder så jag har passat på att vara ute så mycket som möjligt. Mammas ridsällskap har varit i fjällen så jag har ridit Lusse tre gånger, en i ridhuset och två ute i Jättendal. Ridhuset har jag nog inte ridit honom i på nästan ett år men han kändes oväntat fin. Kondisen är verkligen inte på topp men arbetsmoralen, mjukheten och energin var det ändå. Jättekul! Lusse kan sina saker, allt är så befäst och stadigt på honom. Jag kände mig lite stolt när vi galopperade runt där och lattjade med några byten. Den här hästen har jag utbildat. 
Julia har varit hos mig två dagar. Ena dagen red hon Vivan och jag Tingla och andra red hon Tingla och jag Bella. Underlaget är lite tradigt nu. I skogen är det antingen för mycket snö fortfarande, skoterspår de går igenom eller knölig stig med packat spår man bara kan skritta på. Vägen börjar bli bar och då kan man ju bara skritta på den eftersom det är asfalt. Men på de skuggiga partierna finns en remsa i vägrenen med is och snö som man ännu kan trava och galoppera på så det blir mest rundor på den. Backen de gjorde inför avverkningen är också en räddning samt backen från byvägen upp till oss. Cirka 350 m är båda två och kör man dem några gånger upp och ner blir det ganska effektiv motion.
I dag passerade Bella och jag en liten milstople då jag red henne den längsta runda jag gjort längs bilvägen ensam hittills och hon var helt underbar. Pigg men trygg och så fin i formen. 
Bella
I början av veckan var underlaget på ridbanan riktigt bra och man kunde rida i alla gångarter även på böjda spår. Nu har det töat och blivit rätt isigt men jag hann med ett pass på vardera häst innan detta. Alla tre är så roliga att trimma dressyr på.
I lördags åkte vi till ridhus med Tingla och Bella. Jag red dressyr och bommar på Bella och Amanda hoppade Tingla efter att ha ridit fram ganska länge. Båda hästarna jätteduktiga! Och jag blir så glad av att se Tingla och Amanda tillsammans både i hoppningen och i markarbetet. Det jag ser lovar gott inför kommande dressyr- och hoppstarter. 
Bella
Bella och Tingla har gått fem pass var och Viva tre vilket är enligt plan. Jag ska försöka trappa upp till fyra pass på Viva när vi får tillgång till lite fler ridvägar i vår. Det är så kul att hon och Julia funkar så bra för då kan Julia komma och rida fler pass och det finns ändå dagar kvar på Tinglas rygg för mig.
Julia och jag har ett gemensamt projekt i inkörning av Irma. Denna vecka är hon tömkörd ett pass i loksele och ett pass med vanlig gjord då vi övade på att kliva in i "skaklar" (träslanor) som sen Julia höll vid hennes sida och drog efter marken så det lät ganska högt. Hon gjorde detta hela rundan så Irma fick öva på att få dem emot benet när hon vände och hon var helt cool med både det och ljudet. Duktiga Irma! 
Irma
Jag passade även på att lastträna Irma och Viva när jag ändå hade släpet framme i lördags. Hon kliver alltid rakt in och står lugnt där inne så jag gick runt och stängde och hon bara stod där nyfiken och lugn. När det var Vivans tur testade jag detta även med henne efter att ha gått igenom släpet ett par gånger. Hon är inte riktigt lika avspänd i det som Irma men det tar sig. Med Vivan övar jag också på att hon ska gå ut steg för steg, stanna på rampen och få en morot osv. Allt för att få bort hennes stress kring transporten. Vi får se om jag kan låna upp Lusse nåt framöver och ha med som sällskap på en tur. Han är det absolut bästa sällskap man kan ha att åka släp med, stencool oavsett vad den andra hästen gör. 
Jag följer ju Livars framfart genom livet (och den är fartfylld precis som för syrran och hans mamma) på instagram och facebook men i fredags var det dags för ett besök live. Jättekul att se honom! Han ser riktigt fin ut, framför allt har han fått en mycket bättre halsansättning än både sin mamma och syster. Det ska bli skoj att se honom och Amanda i framtiden. Jag är säker på att han kommer glänsa som den lilla stjärna han har i pannan.
