Barfotaboots och Irma på utflykt
När jag skrev förra veckan hade Tingla varit hängig. Tack och lov verkar det varit nåt tillfälligt för nu är hon sig lik igen. Vi har haft en riktigt kall vecka. Mellan tisdag morgon och lördag eftermiddag var det mellan -17 och -24 grader. Så pass långvarig kyla ställer alltid saker lite på sin spets.
Inte minst är ju risken att vattnet i stallet ska frysa rätt hög eftersom det snabbt kyls ner då hästarna är ute. Men jag stängde till all ventialtion då hästarna gick ut och körde en byggfläkt vid utsläpp då jag mockade och nån halvtimme vid intag. Det gjorde susen, vi lyckade hålla temperaturen på plussidan av graderna om än med liten marginal så vattnet rann snällt ur kran och vattenkoppar.
Sen är det ju en allmänt förhöjd kolikrisk om de dricker dåligt, står stilla mer och får lite mer mat pga kylan. Jag såg till att termobar var fylld av fräscht vatten, gav extra vatten i mashen, tillsatte lite salt i fodret som förebyggande åtgärder. Alla hade även täcke i hagen så de inte skulle stå och frysa. De är ute ca 12 h/dygn vintertid normalt sett så det blir ju ganska många timmar när det är så kallt.
Men nog var det skönt när kylan släppte sitt grepp för denna omgång lördag kväll och termometern plötligt visade mer moderata -10 vid nattning. 
Tingla hade ju planerad vila även denna vecka och det tror jag gjort henne gott. I morgon sätter vi igång henne igen, jag längtar!
Vivan fick fyra riktigt bra pass med mig på ryggen. Måndag, onsdag och fredag reds hon ca 40 min, pass med rejält trav- och galoppjobb trots kylan. En dag trimmade vi på ridbanan, en dag red vi ut och en dag kombinerade vi det hela med att rida ut först och avsluta på ridbanan. Det passet fick jag en riktigt bra känsla i galoppjobbet på ridbanan, hon väntade och bar upp sig riktigt fint fast hon var superpigg.
I dag red jag ut en långrunda med Tilda på Bella. Vivan var pigg men trygg, lugn då vi mötte bilar. En jättebra ridvecka för Vivans del med andra ord.
Julia har varit sjuk och jag rider helst inte ut Bella ensam i mörker. Hon kan vara rätt taggad då man rider ut ensam så jag gör det helst i dagsljus på helgerna och väljer andra aktiviteter om jag inte har sällskap. Så jag tog en promenad vid hand, trimmade på banan ett pass och tömkörde först ut och avsluatde på banan ett pass. Pass om ca 40 min på henne med. Tack och lov för bra kläder och skor, jag frös faktiskt knappt alls trots ganska många minuter ute i kylan under veckan.
I lördags morse hade jag och Izabell bokat in en ridhusresa. Men när jag skulle göra iordning Bella ser jag att hon under natten plockat av sig halva vänster baksko, dvs samma som för två veckor sen. Sömmarna går av på utsidan men sitter kvar på insidan vilket gör att skon blir sned och hon får tåkappan mot sulan. Eftersom Glenn sömmat rejält och för ganska kort tid sen satt de kvarvarande sömmarna som berget, jag kunde inte rubba nån av dem. Sist detta hände lyckades ju Micke dra av söm för söm och fick av skon utan minsta skada på hoven. Men nu var Micke borta på bowling över helgen.
Men Izabell tog med sin pappa och hjälten Henke drog av skon. Så tacksam för det! Ingen skada på hoven så vi packade barfotabootsen och lastade Bella och Irma och for ner på ridhuset som planerat. Där fick Izabell och Bella jobba med bommar och småhinder medan jag gav lite tips. Irma fick miljöträning. Åka transport, komma in i ett okänt ridhus, gå över lite bommar och lyssna på julmusik som strömmade ur högtalarna.
Det gjorde hon med den äran. Irma är en skön filur. När Bella tycker nåt är konstigt, som musiken i högtalarna, vill hon undvika det. Irma kör helt omvänd strategi. Om nåt är konstigt vill hon gå fram till det och undersöka det. Den egenskapen får vi nog tacka pappa Aslan för. Och jag tror jag kommer att ha stor nytta av den när hon blir vuxen och ska åka ut på träning och tävling. 
Irma ser en fin häst i spegeln
Izabell och Bella gjorde ett bra pass med bommar och hinder. Men det är verkligen dags att klippa om Bella, jösses så svettig hon blev i det varma ridhuset. Det funkade bra att rida med barfotabootsen, syntes ingen skillnad på gången att hon är skodd på tre hovar och hade denna på den fjärde.
Så i dag satte jag på den broddade bootsen (jag har två olika) och det fungerade lika bra ute då Tilda red henne. Skulle det bli is behövs högre brodd men för det underlag som är nu är detta en bra lösning. Glenn är bortrest ca 2,5 vecka till och efter att ha rådgjort med en annan hovslagare har jag bestämt att hon får gå utan sko till han kommer hem och ridas med bootsen. Skulle hon verka besväras på nåt vis eller tappa fler skor får hon vila. Men just nu känns det som en bättre idé att invänta Glenn som känner hennes hovar än att låta nån annan spika i den hoven som krånglar med tappskor och riskera ännu fler och kanske att väggen skadas.
Irma fick förutom ridhusresan ett pass med lösgalopp på banan tidigare i veckan. Hon rör sig riktigt bra och när hon fått växa i sin stora kropp ytterligare tror jag hon kan bli farlig på dressyrbanan med en bra skritt, förmåga att länga i traven och en balanserad galopp. 
Lusse har gått i skogen med mamma tre pass och i dag var det min tur att rida honom. Det var två veckor sen sist och han hälsade mig välkommen åter genom att drakblåsa och gå på tvären på grund av smuts i snön och pipa och bocka i igångsättning till trav. Takterna sitter i, även om kondisen inte är som förr. Ingen av mina tjejer busar på det sätt Lusse gör.
Nu går vi in i julveckan. Jag jobbar ända fram till dan före dan. Sen går jag på julledighet. De kommande 16 dagarna jobbar jag bara två av dem så det kommer att bli mycket tid till återhämtning och roliga saker. Men inte minst att få vara ute i dagsljus. Det ser jag fram emot.
