Avslut
Det känns alltid lite vemodigt så här års. När ännu ett år ska avslutas. Sommaren må vara jobbig med värme och flugfän men samtidigt är det då allt blomstrar och lever. Nätterna är ljusa nästan rakt igenom. Man känner sig odödlig. Kan sova mindre men orkar ändå. Att gå ner på betet för att hämta hästarna genom grönskan och känna alla dofter istället för att traska i lera med pannlampa för att hitta dem. Evighetsmörkret kryper inpå en och man tycker det är rimligt att gå och lägga sig och sova strax efter 21 för att orka upp nästa morgon. Och man vet att snart kommer vintern med sina vemödor. Blir det mycket snö och allt arbete det medför? Eller blir det is och halka? Våren känns långt bort. Man längtar till det börjar om igen.
Förra söndagen var Frida här och tog tänderna på hela kvartetten. Viva och Tingla såg fina ut i munnarna, bara några mindre korrigeringar behövdes. Bella såg citat "jättefin!" ut i munnen. Irma var normal för åldern och där drogs två gigantiska vargtänder. Skönt att ha det gjort, jag planerar att ju att tömköra henne en del mot en framtida inkörning och då är det bra att kunna variera mellan bett och sidepull lite beroende på var vi kör. Jag är också så himla glad över att ingen av dem hade minsta tecken på bettrelaterade skavanker. 
Tjejligan i vinterhagen
Bella har gjort säsongsavslut och gått på vintervila efter ett helt fantastiskt år. Framför allt tycker jag mycket fallit på plats bara den sista månaden. Nu ser jag fram emot varje ridpass på henne, vi har hittat varandra och jag vågar rida som jag vill. För mig är det jätteviktigt att inte känna mig begränsad med en häst såsom jag under många år gjorde med Mirang. Jag vill kunna rida ut ensam, åka iväg och träna med hästen ensam, tävla på alla platser. Där är jag ju inte ännu med unghästarna men på god väg i den riktningen och jag tar stegen i den takt som passar mig och hästarna. Men jag är inte begränsad i att jag behöver sällskap för att rida dem och jag rider dem i stort sett i alla väder, vi har gått ifrån stadie ett när man tänker lite mer säkerhet, till stadie två.
Bella har bara gått i skogen för att trappa ner lite inför vilan. Jag har ridit henne fyra pass och Tilda två. Jag har ridit både ensam och i sällskap med Julia och det har känts lika bra båda delarna. Det enda jag inte gjort med henne på hemmaplan ännu är att rida ut ensam i mörker men jag tror faktiskt inte det skulle göra nån skillnad då hon är så bra i mörkerridning med sällskap, det är oftast hon som går i tät. Det är enorm skillnad på Bella i dag och Bella för ett år sen. Man blir så glad av hennes uppsyn, hon ser alltid ut att ha saknat en och älskar att få mitt fokus. Bella i bakgrunden och Tingla (kanske inte alltid lika pepp på pyssel, hon är mer för motionsbiten) på gången: 
I veckan kom Bellas stamboksnummer. Hon är ett riktigt bra sto som förtjänar att vara i avel men först vill jag att hon tävlas lite. Så nästa år kommer man i alla fall att kunna se henne på tävlingsbanan innan jag planerar att hon ska få bli mamma igen. 
Viva håller på att bubbla över alldeles av energi just nu så hon har fått nåt extra pass faktiskt. Jag har ridit henne fyra pass och tömkört henne ett. Ibland får jag tala lite med henne om ordning och reda och att det är jag som bestämmer hastighet och form. Hon kan muttra lite men brukar snabbt rätta in sig i ledet och bli riktigt fin. Jag har bara ridit henne ensam de senaste två veckorna men nu kommer det bli en del ridning ihop med Tingla när Bella har vila. Vi får se om det gör henne lugnare eller ännu piggare. Det är ändå aldrig läskigt med Viva hur på g hon än är för jag känner att hon är med mig. 
Irma har tömkörts två pass i mörkret när Julia varit här. Hon har varit superduktig! Hon tar gärna stöd av oss människor om hon känner sig osäker, är väldigt lätt att påverka och trygg i sig själv. Hon växer massor just nu och är rätt överbyggd så hon är motoriskt inte i sin bästa fas men vilken svan jag tror det finns där under. 
Irma och Bella
Tingla har ridits ut av Julia tre pass, av mig tre pass samt gått en hoppträning och en hopptävling med Amanda. Jag fullkomligen älskar den hästen och hennes attityd till livet! Både på träningen och tävlingen var hon helt i sitt esse, energin bara bubblar ur henne. Tävlingen gick bra! Hon som varit ganska tittig hoppade även de utsmyckade hindren med gott självförtroende fast man såg att det enligt henne gick alldeles för sakta. En bom ramlade ner i farten men annars en fin runda. Det var första gången hon fick gå direkt in i 80 cm utan att gå 70 innan och det var ju inga problem. När vi summerar året så har Amanda och Tingla gjort 10 starter varav sju felfria rundor och tre med 4 fel då de varit lite oense om tempot. Jättefin säsong och nu tränar vi vidare mot LB debut och SM 2022!
Hon röner alltid uppmärksamhet när vi är ute på tävling och så även denna gång. Hon må vara liten men hon syns i mängden och för mig är hon extra allt. Det var så härligt att rida en lång uteritt på henne i morse. Det är som att komma hem att sitta upp på hennes rygg. 
Lusse var också med och tävlade. Han var så fin på värmningen ute, som han kan röra sig. Superbra språng på framhoppningen men en lite tuff start inne på banan då han tittade till rejält på ettan. Sen var det bra 2-8 men nian rullade felen in på rejält med ett stopp och tidsfel så 16 fel blev resultatet. Tror både Tilda och Lusse tvekade samtidigt på det hindret och då blir det klurigt. Vi tar med oss de fina sprången och summerar säsongen 2021 med en seger och två andraplatser på tre starter i dressyr och tre av fem felfria rundor i hoppning.
Vi får se hur det blir 2022. Han har alltid haft jättebra motor och bjudning i hoppningen och gått för egen maskin, till och med varit lite busig. Men det har avtagit successivt från i somras och han har behövt mer support för att hitta suget. Detta var första gången han stannade på ett hinder i banhoppning i hela hans liv - han har alltid hoppat oavsett hur han kommit och varit den kanske enklaste och säkraste häst jag hoppat. Så kanske sa han till oss att han tycker att det räcker nu? Eller i alla fall att nåt måste ändras som bättre kondis, lite lägre hull och att lattja på riktigt små hinder ett tag. Det märks att jag inte gör lika mycket av det nu som jag gjorde åren jag tävlade honom. Hur det än blir är han i alla fall vår Kung och vad mycket fina upplevelser han bjudit oss på!
Bild från Lusses och Tildas första gemensamma start i hoppning
I övrigt har han gått i skogen fem pass med mamma och två med mig. Han har känts jättefin och pigg då jag ridit så jag tror inte det är nåt fel på honom.
Mer som hänt är att jag dömt ytterligare ett KM. Det var en trevlig dag med positiva ryttare och peppig publik. Man blir glad av sånt. Det kanske inte går perfekt men man ser att kärleken till hästen de rider finns där och man bemöter den och alla omkring sig med respekt. Tyvärr är det ju inte alltid så.
Vi har också varit och köpt ytterligare ett lass halm så nu ska jag ha så jag klarar mig den här säsongen, jätteskönt! Det är så bra att kunna ha halmen som ett komplement då jag jobbar långa dagar hemifrån. Då har de ändå att äta i halmbaren. 
