Att komma tillbaka

Irma fick problem med patellaupphakningar i våras och det värre under sommaren när hon gick ute. Även om rörelse är bra är min teori att hon blev för trött i kroppen av att i växtfas gå ute dygnet runt på kuperade marker en rörlig flock - Krona och Viva är väldigt aktiva hästar. Jag kollade upp henne på klinik i början av augusti för att se att det inte var något annat som spökade och hon var fräsch. När Glenn skodde henne för tre veckor sen kortade vi av tån rejält bak. Det i kombination med att hon kom in på box om nätterna, thiamin som tillskott samt att hon inte är i en lika stor växtfas har gjort att det känns som att Irma är tillbaka.

Så vi har passat på att utnyttja den fina hösten. Det känns roligt med hästarna nu. Julia och Izabell ingår i temet och är aktiva. Kommer med egna idéer vad vi kan hitta på med hästarna. Hugger i med alla kringsysslor när de är här. Jag har kommit in i gängorna på jobbet igen, trivs bra med kollegor och min tjänst. Jag har också blivit mycket bättre på att säga nej. Jag behöver inte ta ansvar för allt. Ordna allt åt andra. Det känns som inte bara Irma utan även jag är tillbaka. Jag börjar känna igen mig själv igen.

 

Vi har introducerat bommar för Irma. Hon har inte haft det lika naturligt som linjen som stammar ur Tingla. Två veckor i rad har Izabell och jag först ridit ut i alla gångarter så hästarna är uppvärmda och sen travat och galopperat bommar inne på banan. Tingla och Viva har varit draghjälp till Irma. Vid det första tillfället tyckte Irma det var lite konstigt. Ville gärna ta dem i skritt, kolla noga var hon satte hovarna. Men vi slutade i tid, hon fick lyckas i det lilla. Och vid nästa tillfälle mindes hon och tog sig an allt med en helt annan självkänsla. Galopperade två bommar i rad med fin bjudning i båda varven utan kors, studs eller handbromsen i. Det är så viktigt att inte knäcka den unga hästen. Bella var precis som Irma lite spänd vid bomarbete i början men lärde sig snabbt att gilla bommar och hinder. Men det var skört och efter en hoppträning i grupp där det blev alldeles för mycket och för svårt för en unghäst fick vi gå tillbaka till start igen. Det är så onödigt att det blir så. Så lätt att bränna förtroendet hos en ung individ. 

Förutom bomarbetet har Irma ridits ut av Julia i sällskap av mig och Viva, gått en promenad med mig och varit på äventyr med Izabell på ryggen i sällskap av mig och Tingla. Allt är så enkelt med Irma jämt. Som denna kväll. Vi lastar, åker ca 10 min, lastar ur vid en stor väg. Timmerbilar, släpvagnar, bussar dundrar förbi medan vi sadlar men hon står helt lugnt. Så rider vi en helt underbar runda på mjuka stigar, breda sandvägar och badar i en å. Izabell hojtade glatt att hon kände sig som en dressyrkung och Irma såg onekligen superfin ut när hon travade på i sin stora, flotta trav, energisk och på tygeln. När vi ska åka hem står det en timmerbil och lastar på en kran precis bredvid vårt släp så vi får vänta en stund innan vi kan lasta. Irma står helt lugn och bara tittar på. Rampen hamnar väldigt nära diket så hon får kliva på ganska brant och på tvären men det gjorde hon utan minsta tvekan. Att ha en häst som är så här redan som 4-åring är en ynnest. Jag är så tacksam och ser fram emot framtiden med Irma.



 



Tingla har ridits av Izabell två pass, ett med bommar och småhinder och ett barbacka i skogen. Jag har ridit henne tre tuffare konditionspass ute och kört henne ett pass. Vi klippte om henne i går för till helgen ska vi tävla i sportkörning och det ser jag fram emot supermycket. Att ha en häst som Tingla är också en ynnest. En häst man kan göra allt med, som man är trygg med, det är enkelt men kapacitet finns ändå.

Vivas igångsättning rullar på. Jag har ridit ut henne ett pass och trimmat ett pass på banan. Då var hon verkligen jättefin. Julia har ridit ut ett pass och Izabell ridit bommar på henne ett. Izabell utbrast precis det jag tänkte när jag trimmade henne i fredags ”jag hade glömt hur rolig den här hästen är att rida!” För det är hon. Mycket energi och en känsla av glädje som sprider sig från henne upp genom kroppen på en när man sitter i hennes sadel. Tinglas dotter i en mjukare upplaga med lite större gångarter och kanske ännu mer motor. 



I lördags var jag och dömde ponnydressyr med DM i Ånge. En solig dag och det är alltid kul och nyttigt att döma två. På söndagen kom Lusse upp och jag red ut honom. Sist jag red honom kändes det lite svajigt med ryggen men denna helg gick det bra. Skönt att det verkar gett med sig för denna gång även om jag fortfarande stretchar lite extra och är mer försiktig med lyft och hur jag sitter och rör mig. Det är lätt att ta för givet att kroppen ska fungera men när den inte gjort det blir man så tacksam då det återgår till det normala. 

10 Sep 2024