Äntligen uppe på Kronos rygg
I förra inlägget skrev jag om min tacksamhet över all hjälp jag fått under mitt ryggskott. Den tacksamheten känner jag fortfarande. Framför allt till Amanda som fortsatt hjälpa mig med Kronos.
När man ska smyga sig upp på hästryggen efter ett rejält ryggskott som jag hade är det ju helst inte på en ny häst man sätter sig, hur snäll han än är. Man väljer helst inte heller en med stora gångarter som kräver mer av ryttarens position och styrka. Så att Amanda fortsätter hjälpa mig är verkligen guld värt.
Söndag v 10 smög jag mig upp på hans rygg för första gången här uppe hos mig. Sen var jag på hugget att fortsätta på måndagen men då hade han en tappsko så det blev vila måndag och tisdag. Onsdag morgon fick vi hjälp att slå på skon igen. Amanda var en ängel och kom ut till oss medan jag var på jobbet. Hon tog in honom så Glenn kunde sko och sedan red hon ut honom. Härligt då jag gjorde ännu ett naprapatbesök den dagen.
Amanda och Kronos på tur. Rakaste ålen i Sverige?
På torsdagen åkte vi på träning med honom. Amanda var med och red fram åt mig för att spara lite på min rygg. Jag blev supertaggad och det var så kul att äntligen sitta upp och rida en träning. Vi jobbade med att få honom kvick och rakriktad. Han är stramare i höger sida även om han redan börjar anpassa sig till idéerna hos dressyr-ryttarna i norr. Det som är så kul med honom är att han redan kan allt och blir det missförstånd är det för att vi inte förstår varandra ännu fullt ut, inte för att han behöver lära sig själva momenten och det underlättar ju massor.
Vi jobbade lite med sidvärts och skolor i lösgörande syfte i båda trav och galopp och sedan red jag lite förvänd galopp och några byten. Sitter jag på rätt sittben är han säker i den förvända. Släpper jag med sitsen slår han om. Har jag honom rak och på hjälperna byter han rent och med gest. Har jag det inte blir han efter bak. Väldigt nyttigt för mig som ryttare och jag får snabbt kvitto på om jag rider rätt. Jag upplevde att han var betydligt mer genom kroppen än förra veckan redan från start. Efter träningen såg han nöjd ut och jag var jättenöjd om än väldigt trött. Jag måste helt klart konditionsträna!
Han fick vila fredag då vi hade snöstorm och på lördagen red jag ut för första gången. Julia var hos mig och hängde med ut till fots. Kronos och jag travade och galopperade på härligt underlag. Pigg men snäll var han. Vi avslutade med att jogga lite hemma på ridbanan.
Jag och Kronos
Söndag kom Amanda upp igen och vi red långtur upp till Nora med Kronos och Tingla. Det var inget som helst problem att rida honom med sto, han blev bara bättre av att få med sig ett ettrigt energiknippe. Tingla och Vivan är ju ganska samma lika oavsett var man rider, bortåt eller hemåt, oavsett gångart medan Kronos, Bella och Lusse är lite mer motivationsstyrda. Vissa vägar är roligare än andra, det är roligare att galoppera på hemväg än att skritta på bortväg osv.
I går måndag skrittade jag ut honom själv i mörkret och han var supersnäll. Det har han verkligen varit hela tiden sen han kom. Han är en rakt igenom okomplicerad och schysst individ med ett stort hjärta. Jag ser fram emot våren när skogens backar tinat fram för jag skulle vilja lägga på lite mer backträning på honom för att stärka upp den typen av bakben man vill ha i dressyren. I hoppningen är det ju mer påskjut och i dressyren mer bärkraft. Jag har också bokat en check av hans kropp om lite mindre om två veckor. Han känns fräsch och fin men det är alltid bra med en check och lite massage när hästen byter ryttare.
Tingla har gått road work med Julia två pass och mig tre pass. Hon var mitt förstahandsval när det var dags att börja rida igen. Dels känner jag henne utan och innan och litar på henne fullständigt och dels är hon helt självgående och rör sig lite mindre och mjukt. Det är häftigt med Tingla. De första passen var hon försiktig när hon kände att jag fortfarande var stel och lite rädd om mig men i takt med att jag började känna mig mer som vanligt agerade hon också mer som vanligt. Tingla är bäst.
På långtur med Tingla och Kronos
Viva gick ett pass med Julia och ett med Izabell i sällskap med mig och Tingla. Fin och trevlig båda passen. Sen drullade hon av först en och sen två framskor så resten av veckan blev bara ett kort pass på töm medan hon hade en tappsko och fick ha tofflan på den andra. Nu är skorna på igen. Jag är lite skeptisk om de kommer sitta. Det är fortfarande så himla mycket snö i hagen och det är fort gjort att de kliver snett utanför stigen och kliver av sig en sko alternativt att en kompis gör det. Blir det mer trassel funderar jag på att sko av henne och så får hon vila tills förhållandena är mer gynnsamma.
Bella vilade förra veckan och blev för varje dag mer och mer i gasen i hagen och är kanske skylda till nån av Vivans tappskor. Så på söndagen tömkörde jag henne ordentligt i alla gångarter och i går skrittade vi ut och trimmade sen på banan i alla gångarter. Vi får se om det hjälper. Annars tänker jag lite samma sak som med Vivan, ryker det skor där skor jag nog av henne. Båda ska oavsett betäckas så vi har inga speciella mål i vår mer än att hålla igång. Tingla hoppas jag får behålla sina skor, henne är det i alla fall ingen som flyttar på, hon är ju bossen.
Bella kändes i alla fall riktigt fin i går när jag trimmade. Jag hade sladdat banan innan så den var jämn och fin fast med snöunderlag. Nu ska vi få 25 cm till i veckan och jag är kräkless på vinter. Jag hade hoppats på en tidig vår speciellt nu då Kronos är här men så kommer det inte att bli. Men vi får göra det bästa av situationen helt enkelt. Hästarna är toppen i alla fall och jag är ok i ryggen om än väldigt trött och det är ju viktigast! 
Väldigt mycket vinter
