Alla sagor har ett slut
Och snart når min och Ingvars saga sitt slut. En kamp mellan hjärna och hjärta för hur gärna jag än vill fortsätta med honom vet jag att det måste bli så här. Det är dags att släppa honom vidare och lägga tiden på mina egna ston. Och även om det hela tiden varit planen så är det med en känsla av att världen stannar för en stund. Den där overklighetskänslan. Att stå i ett vägskäl. Och skulle jag välja Ingvar måste jag välja bort någon av de andra, vilket är en lika omöjlig ekvation. Det finns helt enkelt inte tid eller ekonomi att ha fem hästar plus Lusse varav tre ska vara i träning och tävling, Qharma hållas igång och vidareutbildas fram till hon blir högdräktig och Bella och Vivan få sin åldersrelaterade utbildning. Inte om man jobbar heltid och är lärare i alla fall. Därför måste Ingvar flytta, hur mycket det än skär i hjärtat.
Lycklig den som blir min efterträdare. Som får mötas av en pigg sammetsblick under svart lugg. Som får storma fram i full galopp på trygg rygg. Som får uppleva ett fullständigt samspel i dressyren med en häst som går på ens blotta tanke. Som får sitta i en maratonvagn bakom taktfast travande gul kropp med spetsade öron. Som får klappa gyllene päls och känna hans tacksamhet över ditt fokus på honom. Som helt enkelt får ha världens bästa häst. Han finns ute på annons så är du intresserad kan jag förmedla kontakt. 
Den senaste veckan har fokus varit på unghästutbildning. Qharma har ridits ett pass på ängen och två i skogen. Tingla har gått sitt första pass sen mars, en magisk kvart på ridbanan när Bus-Vivan sprang lös. Arne som jag haft på utbildning har jobbat på rejält med två pass tömkörning, ett ridpass på ängen, två ridpass på banan, ett ridpass ute. Det har hänt väldigt mycket på kort tid med Arne och det har varit så kul att ha honom här. I dag åkte han hem till matte Madicken och jag hoppas jag får träffa detta fina ekipage snart igen. Jag har även hunnit rida Lusse ett pass i skogen och ett på bana. Mamma har ridit ut honom tre pass. Det är med andra ord fullt upp så fina hästar att rida saknar jag absolut inte. Men ändå skär det lite i hjärtat varje gång jag ser Ingvar. I morgon ska han i alla fall igång igen och vi ska njuta av vår sista tid tillsammans. 
Vivan och Tingla 
Bella 
Qharma 
Qharma & Arne
Arne 
