Åh, två landsmän!

...utbrast den norske veterinären som var här och kollade tänderna på hästarna i dag. Tingla var som vanligt okomplicerad men Qharma överaskade mig rejält i dag genom att vara hur lugn, enkel och samarbetsvillig som helst. När vi hade en veterinär ute i början av sommaren som skulle se om hennes sår var hon ju mindre lättsam. Men han var osäker och avvaktande i sitt beteende och det fungerar inte med hästar som henne eller Shira. De vill ha tydliga ramar men ändå mjuk behandling. Den här veterinären gick fram och pratade med hästarna en bra stund innan han började tandvården så de hann få en relation till honom. Sen var han lugn men tydlig i sitt kroppsspråk. Då jag sa "Men vad duktig du är Qharma!" till henne fyllde veterinären i "Ja, man ser ju att duktig är ditt andranamn" och klappade henne på halsen. Qharma kråmade sig stolt och visade tydligt att hon tyckte att det här var en bra kille och han fick göra vad som helst med henne!

Båda knattarna såg fina ut i munnarna, normala för sin ålder. Eftersom Tingla ska köras och ridas in det kommande året bad jag honom ta hennes vargtänder. Det är lika bra att ta ut dem så hon slipper få obehag av dem då hon ska börja ha bett i munnen mer regelbundet. Tingla hade en ganska liten vargtand på vänstersidan och en pytteliten på höger. Den pyttelilla tror vi hon svalde för veterinären sa "åh, nu har hon den på tungan...och där var den borta!" Qharmas vargtänder var av en annan kaliber, de var gigantiska! Veterinären sa att det var tur att vi tog dem nu för hade hon fått gå med dem till hon blev fyra-fem år hade de troligen varit svåra att få ur och hon hade haft mer obehag av urdragningen med tanke på hur stora de var redan. Här är bild på tjejernas tänder. Med tanke på att Qharma är bara ett år måste man säga att hennes tänder var minst sagt stora jämfört med ett år äldre Tinglas!

Shira fick också tänderna kollade. Jag har ju misstänkt att hon inte skulle se så fin ut eftersom hon sista månaden visat att något varit fel i munnen genom att hon gapat en del på ett sätt hon inte alls brukar. Och mycket riktigt såg det inte så kul ut i munnen på henne. Vågbett och en hake på högersidan och snett slitet på vänster. Men nu är det fixat och hon ska förhoppningsvis kännas bättre framöver. Ska kolla henne om sex månader igen för säkerhets skull. Nu hade det ju tyvärr gått 1 år och 3 månader sen sist då den tandläkare jag tidigare använt till henne inte varit hemmavid något.

Vi har haft vansinnigt trist väder här i början på veckan. I måndags vräkte det ner hela kvällen och jag hade ingen lust att rida alls. Så jag tog en promenad med Shira på nästan en timme då regnet var på mer duggande nivå. I går lyckades vi klämma in en uteritt medan det var uppehåll. Det blev 50 minuter med lite klättring, trav och galopp på stigar. Shira var rätt uppspacead redan från start då grannen hade besök av nån med ett fordon som lät alldeles uppåt väggarna högt. Men trots laddningen blev det aldrig nån explosion. Det tar sig! På hemvägen då hon fått springa av sig lite var hon till och med så lugn att hon gick avspänt på långa tyglar. I morse trimmade vi. Jag ville rida henne innan tandläkarbesöket för att hon ska kunna få vara fri från bett minst två dygn efter behandling -hon ska alltså vila i morgon. Därför blev det till att kliva upp tidigt och rida innan jobbet. Vi skrittade ut 20 min och trimmade 25 min på banan hemma. Hon var riktigt fin! Lagom energinivå, bra fokus och framför allt riktigt bra galoppjobb. Vi jobbade också lite med bakdelsvändningar i skritten vilket gick helt okej. Det är traven som är svårast just nu, hon vill gärna lägga sig på och springa från balanspunkten. Man får påminna henne ofta med halvhalter om var jag vill ha henne. Ändå är det ju ett stort steg i rätt riktning att hon nu ändå accepterar att det är jag som bestämmer om tempo och form. Att det sen blir jobbigt och hon vill pinna iväg i gamla välbekanta spår är ju inte så underligt.

Lusse är riden av mamma i skogen måndag och tisdag. I dag har han vilat och i morgon ska jag och han ta ett gemensamt trimpass på SRK. Det blir första gången med dressyrsadeln på sen SM!

Tingla och Qharma fick också jobba lite i går. Jag gjorde ledövningar med Qharma på banan samt att vi gick en sväng efter vägen. Vi tränade även på att gå i vattenpölar och hon var faktiskt lika duktig som sin bror på det, gjorde ingen affär av det alls. Över huvud taget var hon hemskt fokuserad på mig hela passet, svarade inte ens då Tingla gnäggade på henne. Det känns som hon landar mer och mer, innan hon är tre och ridhäst är hon kanske ett riktigt A-barn ändå, precis som brorsan var. Tingla tränade jag lite mot exteriörvisning på banan och sen gick vi också en sväng efter vägen. Hon var mer skeptisk än Qharma till vattenpölarna men gick i dem om jag gick först.

Jag avslutar med en bild på mig och Lusse från SM, fotograferad av Matilda Engblom. Den är tagen den första morgonen vi var där. Vi hade just avslutat ett bra trimpass i ridhuset samt en skön skrittrunda i skogen och jag var glad och förväntansfull inför morgondagens starter. Härliga minnen kommer upp när jag ser den bilden.

14 Aug 2013