Tingelingen levererat - 67.41%
Jag är galet stolt över min Tingla. Det har jag egentligen alltid varit. Så här skrev jag om henne för tre år sedan. Då var hon bara två år gammal och jag visste ännu inte vad som komma skulle, även om jag hoppades:
TINGLA ska fortsätta tömköras mot en inkörning. Hon har varit helt okomplicerad i detta jobb hittills. Hon är för att vara 2 år rätt extraordinär i mina ögon. Aldrig nåt problem att lämna gården ensam. Bryr sig inte om hon är ensam inne i stallet eller ensam ute i hagen. Hon är så otroligt trygg i sig själv. Tingla är den naturliga ledaren i hagen. Jag har funderat en del på detta, varför en så ranghög häst inte tar strider med mig som de mer ranglåga Shira och Mirang gjort. Men jag tror det beror på att de är mer osäkra och hela tiden vill checka läget. Tingla tror på sig själv och mig. Det är nog ganska enkelt och kul att vara Tingla. Inte så många funderingar. Har hon mat och får bli kliad/borstad och lite aktiverad är livet på topp. Aldrig nån stress eller rädsla. Om hon kommer fortsätta vara sån här som vuxen ridhäst kommer jag att ha en helt underbar träningskompis. En kompis som alltid är på, full av energi men inget trams.
Och precis sådan blev hon! En redig, trygg fröken med en outsinlig källa av energi. En häst att känna sig trygg på även på bortaplan. Då andra hästar stökar runt omkring en sköter hon sitt. Hon är lätt att ha med sig på tävling precis som Lusse också alltid varit ända från unga år. Det är verkligen skönt och gör tävlandet avspänt att ha sådana hästar!
Jag vill också komma ut och göra nåt kul! säger Tingla
Förra veckan körde vi Tingla ett pass, uppvärmning ute och sedan lite konor och linjer på ridbanan. Pigg men fin fröken! Ett klipp från passet kommer här:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154156558497074/
Sen red jag ut henne tillsammans med Amanda och Qharma dagen därpå. Kvällen före tävling red vi ut en sväng och avslutade med att rida igenom programmet på ridbanan. Det var det dressyrtrim på bana hon fick under veckan före tävling, ca 10 minuter. På tävlingsdagen gick jag till framridningen ca 30 min före start och kände direkt jag kortade tyglarna att hon var där med mig. Hon kändes verkligen jättefin så jag red fram ganska försiktigt med många skrittpauser.
Det var tydligen helt rätt för inne på banan kändes hon fortfarande lika fin; full av energi men ändå avspänd och ridbar. Jag kunde rida moment för moment och hon lyssnade på minsta signal från mig. Det som fortfarande saknas lite på tävling är att galoppen ska vara något lugnare och mer balanserad i tempot såsom den är hemma. Vi fick beröm för hennes utstrålning och framåtbjudning och att jag red väl. Förbättringsområden var just att galoppen ska balanseras upp lite till och att hon någon gång fastnar i vänsterställningen, vilket vi också redan jobbar med att hon inte ska göra. Hela 67.41% gav ritten och med det landade vi i slutändan på en andraplats av 16 starter endast 1,5 poäng från seger! Dessutom med två åttor i protokollet! Det är otroligt häftigt att min lilla fröken inte ännu fem år fyllda är med och plockar placeringar bland de stora långbenta. Detta var ju Tinglas andra placering i dressyr. Så här såg vi ut under ritten:
https://www.youtube.com/watch?v=uoDORi7uoyM
Och på ärevarvet:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154170060302074/
...och priserna. Vi fick även hederspriser från Krafft; hink, två påsar, foderprov, skopa och reflex! 
Tingla och mamma fikade lite i väntan på att klassen gick: 
Efter tävlingen fick hon en välförtjänt vilodag men i dag var vi på det igen; uteritt med klättring och galoppjobb. En skön runda på min fina glada kompis.
Pappa Ingvar är också en fin kompis! I takt med att vi lärt känna varandra har jag lagt om upplägget lite kring honom. Jag kör fortfarande på med 5 dagar/v och ca 30 min (vissa pass blir längre) men har nu börjat lägga in mer av backträning, konditionsträning och mindre av ridbana och tömkörning än i början. Ett typiskt pass för Ingvar kan vara som det i morse. Ca 4 km långt och 30 min i tid varav trav på plan väg ca 1 km, skritt i skogen på stig där man få lyfta lite på fötterna ca 1,5 km och backträning galopp upp + skritt ner ca 1,5 km. I allt jobb (utom skritt på lång tygel såklart) arbetar jag honom i form och varenda övergång ska sitta även om vi rider ute.
Sen sist har jag ridit ut tre pass, ett pass då jag red ut och sen avslutade med 10 min på banan, trimmat ett pass själv här hemma också var vi ner på SRK och red vår första dressyrträning för Ingrid förra torsdagen. Det känns jättebra med Ingvar! Jag hittar knapparna mer och mer. När min timeing blir rätt kan jag rida honom på extremt små hjälper, precis som med Tingla. Men om jag slarvar eller gör fel kan han bara ignorera mina hjälper och fortsätta i sin egen värld tills jag gör om och gör rätt. Han påminner mig i mångt och mycket om Zorro som jag ju hade som min under fem år och lärde mig så extremt mycket på. Zorro var ju också välutbildad och känslig på rätt sätt men även en typisk läromästartyp som bara gjorde rätt om jag gjorde rätt. Med Zorro fick jag ett enormt mycket bättre ryttarsjälvförtroende och lärde mig massor rent tekniskt utöver att vi hade jättekul i vardagen med snabba galopper i skogen eller stilla skritt på lång tygel på en stig. Lite så känns det med Ingvar också. En riktig kompis. Här kommer ett klipp från vår allra första gemensamma dressyrträning:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154160114852074/
Nyfriserad Ingvar äter frukost i hagen
Ingvar glittrar i kapp med solen
Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag har även en tredje fin kompis i stallet! Qharma, som ridits av Amanda och tömkörts av mig två pass sen sist. Alltid lika goa, glada Qharma som gärna tar en längre tur "det är ju så roligt att vara ute matte!". Qharma som lerbadar i hagen nästan varje dag - kanske för att få en extra pysselstund? Här kommer ett klipp på henne från förra veckans tömkörningspass. Härlig energi & rörlighet i fröken!
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154165199742074/
Lusse är ju heller icke att förglömma! Jag var hos honom i Jättendal och red ut två pass förra veckan som kändes jättebra. Han går för fullt med mamma (fyra pass sen sist jag bloggade) och Mia (ett pass sen sist). Denna vecka blir det tömkörning och WE/dressyr under mina pass med honom också ska han ridas ut av mamma & Mia i övrigt.
Sist men inte minst var jag och hälsade på Shira två gånger förra veckan. Ena gången var för att hjälpa fodervärden att prova ut en sadel för eventuellt köp och andra gången för att hon skulle få tandvård av veterinär Gunnar. Det känns jättebra att se henne i hennes nya hem. Hon känns så tillfreds och jag vet att hon är omtyckt och får den tid och fokus hon förtjänar. 
